Engelska 
Spanska 
Nederländska 
Franska 
Tyska 
Norskt Bokmål 
Polska
Barcelona, den livliga huvudstaden i Katalonien, står vid en paradoxal korsväg. Trots att staden nyligen kämpade med förödande översvämningar, fortsätter torka att plåga regionen. Denna gåtfulla dynamik – för mycket vatten men inte tillräckligt – har blivit en symbol för de större utmaningar som klimatförändringarna medför för Katalonien. Eftersom nederbörden blir allt mer ojämn, intensiv och sällsynt, står myndigheterna inför den dubbla uppgiften att minska översvämningsriskerna samtidigt som de säkerställer vattensäkerheten för miljontals människor.
Paradoxen mellan översvämningar och torka
Spanien har en lång historia av plötsliga översvämningar, särskilt i Katalonien, där en stor del av nederbörden kommer i form av intensiva, kortlivade stormar. Dessa stormar, ofta orsakade av ett fenomen som lokalt kallas golpe frío (eller mer formellt Depresión Aislada en Niveles Altos, eller Dana), släpper lös massiva mängder regn när varm, fuktig medelhavs luft kolliderar med stillastående kall luft på hög höjd.
Även om dessa stormar kan släppa ner regn motsvarande flera månaders nederbörd på bara några timmar, intensifierar stigande havstemperaturer deras frekvens och svårighetsgrad. I slutet av 2024 drabbades Valencia av katastrofala översvämningar när ett Dana-evenemang orsakade ett års nederbörd på bara några timmar, vilket resulterade i över 200 dödsfall. Trots detta misslyckas dessa skyfall ofta med att återställa regionens vattenreserver, eftersom deras snabba uppkomst inte ger tillräckligt med tid för att vattnet ska kunna tränga ner i jorden eller återuppliva grundvattnet.
Stadsutveckling: Ett hinder för motståndskraft
Stadsutveckling i Katalonien förvärrar dessa problem. Städer som Barcelona har expanderat på översvämningsområden och ersatt naturliga, absorberande landskap med ogenomträngliga ytor som betong och asfalt. Dessa hårda ytor omdirigerar snabbt vattnet till dagvattensystem, rännor och floder, vilket ofta orsakar plötsliga översvämningar längre ner i landskapet. Detta mönster förvärras av förändringar i jordbruket som minskar markens förmåga att hålla kvar vatten.
Julia Martínez, verkställande direktör för Foundation for a New Culture of Water, varnar för att många översvämningsskydd faktiskt kan öka sårbarheten. “Genom att förhindra små, frekventa översvämningar, uppmuntrar dessa skydd till större byggande inom översvämningsområden,” förklarar hon. Detta förstärker i slutändan skadorna när skydden överväldigas av extrema väderförhållanden. Dessutom fungerar översvämningshanteringsinfrastrukturen ofta med föråldrade designparametrar baserade på tidigare klimatmönster och tar inte hänsyn till det växande oförutsägbarheten i en varmare värld.
Torka: Ett växande hot
Trots att översvämningarna orsakar kaos, är torka fortfarande ett akut problem. Mellan 2021 och 2023 upplevde östra Katalonien en av de värsta torkorna i modern tid. I början av 2025 var vattenreserverna kritiskt låga, vilket tvingade myndigheterna att införa strikta restriktioner. Invånarna fick använda högst 200 liter vatten per dag, och det utdelades böter för att använda dricksvatten till att vattna trädgårdar eller fylla pooler. Offentliga duschar på stränderna stängdes, och reservoarerna tömdes för att koncentrera vattnet i färre och djupare bassänger för att förhindra stagnation och toxicitet under sommaren.
Trots intensiva regn i slutet av 2024, fortsatte torkan. Spaniens nationella klimatförändringsplan påpekar att även om regn kommer att bli mer frekventa, kommer de inte att göra mycket för att lindra torkförhållandena. Många av dessa stormar inträffar nära kusten, långt ifrån Pyrenéerna, där största delen av Barcelonas dricksvatten hämtas.
Barcelonas Infrastruktur: Anpassningsmekanismer
Barcelonas geografi speglar dess förhållande till vatten. Från La Rambla, stadens berömda promenad, som ursprungligen var ett sandigt flodfår, till de bortglömda bäckarna i El Raval, har vatten länge format stadens urbana utformning. I dag är Barcelona beroende av en blandning av floder, grundvatten och avsaltning för att möta sina vattenbehov. Denna infrastruktur är dock alltmer otillräcklig under torkperioder.
Som svar har staden investerat i innovativa lösningar. Under Parc de Joan Miró samlas regnvatten i en cistern som är 17 meter djup för att förhindra översvämningar. Liknande system över hela staden hjälper till att omdirigera regnvatten till avlopp eller havet efter stormar. Även om dessa cisterner inte direkt löser vattenbristen, visar de Barcelonas ansträngningar att anpassa sig till extrema nederbördsmönster.
Avsaltning spelar en nyckelroll i torkresiliens. Llobregat-avsaltningsanläggningen, den största i Europa, levererade 33 % av Barcelonas dricksvatten under den senaste torkan. Avloppsvattenrening har också blivit en hörnsten i stadens strategi. Behandlat avloppsvatten återanvänds för att bibehålla flöden i floder och återföra grundvattnet, medan sekundära vattensystem använder icke-drickbart vatten för att rengöra gator och underhålla parker.
Framtida Planer och Utmaningar
Katalonien satsar stora resurser för att förbättra vattensäkerheten. Den katalanska vattenmyndigheten planerar att investera 2,4 miljarder euro fram till 2027 för att anpassa sig till vattenbrist. Detta inkluderar att bygga tre ytterligare avsaltningsanläggningar och 25 stationer för vattenregenerering för att stänga vattencykeln. Målet är att göra Barcelonas vattenförsörjning helt oberoende av regn, genom att använda icke-konventionella resurser som regenererat och avsaltat vatten.
Men utmaningarna kvarstår. Progressiva vattenavgifter har införts för att uppmuntra till bevarande, men de rikare hushållen med trädgårdar och pooler förblir bland de största konsumenterna. Samtidigt kan nya lagar snart kräva att gråvattensystem installeras i nya bostäder för att samla in och återanvända avloppsvatten från duschar och handfat.
Naturbaserade lösningar får också allt större uppmärksamhet. I stadsområden utforskas genomsläppliga beläggningar, regnträdgårdar och gröna tak för att fånga regnvatten och minska avrinningen. I landsbygdsområden återupplivas hållbara jordbruksmetoder som terrassering för att bromsa vattenflödet och förhindra erosion. Implementeringen av dessa åtgärder kräver dock att man övervinner betydande ekonomiska och politiska hinder.
Hantera Risken för Översvämning
Ansträngningarna att minska översvämningsriskerna krockar ofta med realiteterna av urban och jordbruksutveckling. Kommuner fortsätter att driva för att översvämningskartor ska omritas och ge plats för nybyggnation i områden med hög risk. Martínez förespråkar ett annat tillvägagångssätt: att förflytta samhällen bort från översvämningsområden istället för att återuppbygga förstörda hem. “Det finns för mycket tryck att bygga överallt, drivet av privata vinster,” beklagar hon.
Utbildning och beredskap är också avgörande. Efter höstfloderna 2024 lovade katalanska myndigheter att uppdatera översvämningsplaner och utbilda invånarna om evakueringsprotokoll. Ändå har mindre än hälften av regionens kommuner för närvarande tillräckliga översvämningsplaner på plats.
En Uppmaning till Förändring
När klimatförändringarna accelererar måste Katalonien ompröva sin strategi för vattenhantering. “Tidigare har vi haft översvämningar och torkor, men nu är dessa händelser mer frekventa och intensiva,” säger Marc Prohom från Kataloniens meteorologiska tjänst. Han betonar behovet av transformativa åtgärder för att säkerställa långsiktig resiliens.
Jordbruket, en stor vattenkonsument, är ett viktigt område för reform. 2024 drabbades Kataloniens olivlundar av en produktionsminskning på 50 % på grund av vattenbegränsningar. Martínez hävdar att Spanien måste minska sitt beroende av vattenintensivt jordbruk för att anpassa sig till en torrare framtid. “Vi kan inte längre vara Europas stormarknad,” varnar hon.
Trots dessa utmaningar finns det hopp. Framsteg inom vetenskap och teknik erbjuder nya verktyg för att hantera klimatrelaterade risker. María José Polo Gómez, professor i hydraulik, är optimistisk
Engelska Spanska Nederländska Franska Tyska Norskt Bokmål Polska
